josredi

Jonas Redin.
Journalist.

Small flying object just outside Umeå, Sweden.

Håkan Hellström - Valborg. Stark sång. Fantastisk artist. Glädjespridare.

(Source: Spotify)

Mitt ibland oss

Så. Jag kunde till slut inte bara gå förbi de vädjande människor som sitter utanför mitt lokala köpcenter. Tiggarna.

Efter att ha försökt undvika dem med blicken, för att inte bli engagerad, involverad, skuldbelagd, så tog jag ett beslut idag. Jag skulle sluta gå omvägar, jag skulle gå fram och ge en tjuga, och visa att jag såg personen som stod där. Dumt eller ej. Det var ett försök att vara lite mer mänsklig och lite mindre maskinell och avtrubbad. 

Jag vet, det finns massor av argument mot att ge till tiggare. Jag håller med om många, på ett så där intellektuellt vis.

Det är, eller kan vara, att stödja en ohållbar och osund marknad, tiggerimarknaden, att ge pengar till den utsträckta handen hos den bedjande, vädjande, klagande människan som förödmjukar sig mitt ibland oss. Ett sätt att hålla den tiggande kvar i tiggeri, eller att stimulera en dold brottslig verksamhet. Etcetera, yada yada. Jag vet.

Men jag tog sikte på den äldre kvinnan med krum rygg och käpp, som klagande med sorgset ansikte bad om hjälp. Jag gick fram, sa hej, och höll fram 20-lappen. I det närmaste ingen peng alls för mig, men kanske något för henne, tänkte jag.

Medveten om att det är själviskt att ge på ett sätt (man får känna sig så duktig och ädel, rent av präktig), gjorde jag det ändå. Men inte vet jag om det kändes så bra efteråt. För när vi fick kontakt, på någon slags blandning av olika språk, så gjorde hon klart för mig hur mycket mer hon behövde. Pengar till dyr medicin på apoteket intill, pengar till tre små barn i hemlandet (barnbarn?), pengar till mat för dagen. Hon ville gå med mig in och handla mat. Jag tvekade, och sa nej. Det får räcka så.

Jag med min präktighetsidentitet, med den väl naiva inställningen att när man får av en främling så tackar man, kände mig förstås lite beklämd över att bli indragen och ombedd om mer pengar, och att handla mat.

Men klart att jag förstår henne. Hon fick kontakt, en ingång till mig, och hennes behov var säkerligen mycket större än min fjuttiga tjuga. Men det var ändå något tänkte jag. Knappt, men något.

Mätt mot de ojämlika och orättvisa ekonomiska förhållanden som råder i vår värld, så är jag en rik människa, ekonomiskt, och personen jag försökte hjälpa är smärtsamt fattig.

Det gör ont att se det, men fattigdomen har fått tydliga ansikten och kroppar på svenska gator och torg idag. Det är beklämmande. Samtidigt är det verklighet på så oerhört många andra platser i världen. Det går inte att blunda längre, när den fattige sitter utanför Ica på Ålidhem och jämrar sig, bönande om lite hjälp. Hur mycket som är skickligt agerande och vad som är på riktigt, det tänker jag inte analysera. Jag tänker: ingen vill sitta så, om man får välja. Om man har chans att tjäna pengar på ett normalt arbete, då tar man den chansen. Annars är man väldigt desperat.

Jag gav en tjuga, jag fick bara dåligt samvete och ganska ont i hjärteroten över sakernas tillstånd.

Clash of the titans.

Clash of the titans.

Ja. Jag har upptäckt GIF.

Övergång till sommartid. Inte utan konsekvenser.

Övergång till sommartid. Inte utan konsekvenser.

Time for coffe…. in the Office Space!

Time for coffe…. in the Office Space!

If you didn´t get a Kate Bush ticket for one of the London shows.

If you didn´t get a Kate Bush ticket for one of the London shows.

If you got a Kate Bush ticket for one of the London shows.

If you got a Kate Bush ticket for one of the London shows.

Sista skidturen?
Last ski run this winter?